Fältandakt, fältprost Sanna Timonen
I Faderns och Sonens och den Heliga andens namn
Ur psalm 91(:1–4, 11–12)
”Den som bor i den Högstes skydd och vilar i den Väldiges skugga,
han säger: »Herren är min tillflykt och min borg,
min Gud som jag förtröstar på.«
Han räddar dig från jägarens nät och från den förhärjande pesten.
Han täcker dig med sina vingar och under dem finner du tillflykt.
– Han skall befalla sina änglar att skydda dig var du än går. De bär dig på sina händer, så att du inte stöter foten mot någon sten.”
Vem förtröstar du på? I alla situationer räcker det inte att förlita sig på och söka tillflykt hos sig själv och sina egna krafter, utan ibland behöver var och en av oss en annan människa att förlita sig på. Dessa stunder möter vi alla i vårt liv och särskilt sant blir detta under militärtjänsten, då man övar sig i att t.o.m. lägga sitt liv i sitt stridspars händer och lita på att denna person skyddar en. Jag hoppas, att de som fullgör sin tjänstgöring under svåra stunder kan förlita sig på sina stugkamrater, garnisonens skyddsnätverk, den egna vänkretsen eller familjen och få stöd. Jag tror att många svårigheter slutligen kan omvandlas till inre resurser som ger förtroende för att det går att övervinna svårigheterna och känna tilltro till framtiden.
Då man någon gång har fått stöd och förståelse för sina problem, kan man i ett annat ögonblick själv vara den som någon annan söker stöd hos eller vara den som stöder strukturer som säkrar välmåendet. Därför är det av stor betydelse, att precis var och en är redo att lägga märke till en annan människas nöd, ställa sig på den svagares sida och att varje människa blir sedd. Därför är det också väsentligt, att vi ser dagens barn och ungdomar och att vi hör vad de har att säga. Emellanåt kräver detta att man kan se vad som ligger bakom osäkerheten och även trotset, men om man vinner deras förtroende och hör deras tankar, så är det säkert värt besväret. Dagens ungdomar är de framtida försvararna av vårt land, eftersom finländarna också i fortsättningen kommer att ansvara för Finlands försvar och försvaret hör till allas förpliktelser. Då de upplever att vårt land, vårt folk och vårt samhälle är värda att försvara och då de får färdigheter att utveckla sina resurser tillsammans med trygga vuxna, har vårt folk försvarsvilja och en stark resiliens, dvs. förmåga att övervinna motgångar även i framtiden.
I bibeln uppmanar Jesus oss att älska vår nästa. Det innebär att tjäna, uppmärksamma, respektera och uppmuntra en annan människa. Också en liten gärning i vardagen kan rädda någons dag och hjälpa denna människa att orka. Då man har fått kärlek, kan man i bästa fall också få kraft att själv ge kärlek.
Då någonting är kärt och viktigt, är man beredd att försvara det, även om man samtidigt skulle vara tvungen att lägga sig själv i blöt och ge något till förmån för det gemensamma goda. På samma sätt som de föregående generationerna, gör vi som soldater varje dag vår insats för att bygga upp vårt självständiga land och för att säkra freden tillsammans med de övriga myndigheterna. Man kan se fullgörandet av värnplikten som kärlek till fosterlandet och som en kärleksbetygelse till sina medmänniskor, som man vill försvara.
I krigsmannaeden har man redan i över hundra års tid svurit, att så länge krafterna står mig bi fullgör jag det uppdrag som anförtrotts mig. Det är inte något obetydligt eller lätt löfte, i synnerhet då vi inte vet vad framtiden för med sig. Trots detta har många av oss avgett detta löfte och det kommer man att göra även framöver. Krafterna räcker ofta längre än man anar. I den psalm som jag läste tar den som bor i den Högstes skydd sin tillflykt till Gud. Han tror på Guds goda vilja att skydda och trygga hans liv. Denna tro ger ett starkt skydd. Då vi förlitar oss på Gud kan vi lita på att Gud ger oss kraft också inför ett svårt uppdrag. Då är vi inte ensamma när krafterna tryter, utan Gud bär oss framåt.
Låt oss be
Allsmäktige Gud.
Välsigna marken under våra fötter,
välsigna de stigar vi vandrar på,
välsigna det som vi saknar.
Gud, ta hand om oss,
slut våra nära och kära i din famn.
Ge oss ett förlåtande sinnelag och ett varmt hjärta.
Ge oss hjälpande händer.
I ditt beskydd lämnar vi vårt vackra Finland, oss själva och hela vårt liv.
AMEN
Vi sjunger första och andra versen ur psalm 577.
