220:e försvarskursens öppnande

Kommendören för försvarsmaktens tal vid 220:e försvarskursens öppnande i Helsingfors 23.1.2017, Ständerhuset.

Herr minister,
bästa deltagare i 220:e riksomfattande försvarskursen,
mina damer och herrar!

Jag har glädjen att önska deltagarna i den försvarskurs som nu inleds välkomna att sätta sig in i frågor som berör den övergripande säkerheten i samhället och arrangemangen kring det militära försvaret. Det är värdefullt att ni har kunnat reservera tid för den här kursen, vars arrangemang statsrådet har anförtrott försvarsmakten i redan över femtio år.

Bästa åhörare!

I Finland skisserar man som bäst upp framtida vägvisare för den nationella krishanteringsförmågan och beredskapen inför den. Under den nuvarande regeringsperioden har man redan uppgjort en utrikes- och säkerhetspolitisk redogörelse samt en Natoutredning som hänför sig till den. Förberedelserna för statsrådets försvarsredogörelse som för första gången uppgörs separat är för sin del i sitt slutskede innan den överlåts till riksdagens behandling i vår. Likaså säkerställer den interna säkerhetsstrategin som som bäst är under beredning och uppdateringen av samhällets säkerhetsstrategi som är planerad att bli klar till nästa höst för sin del att den övergripande säkerheten och åtgärderna inom dess olika sektorer följer med sin tid.

Ur försvarets synvinkel är statsrådets redogörelser otvivelaktigt nödvändiga. Den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen utgör en politisk ram för utvecklandet av vårt försvar. I redogörelsen har man senast dragit upp linjerna för målsättningen för vårt lands militära försvar och dess dimensioner. Enligt den upprätthåller Finland en nationell försvarsförmåga som står i proportion till säkerhetsmiljön för att bekämpa väpnade angrepp och fortsätter försvarssamarbetet. Den externa och interna säkerheten överlappar varandra, och i dagens värld kan det till och med vara omöjligt att skilja dem från varandra. Mot mångdimensionella hot kan man enligt redogörelsen inte försvara sig med enbart ett medel eller med en aktörs åtgärder, utan det behövs ett brett samarbete med olika myndigheter, organisationer och näringslivet för detta. Det här är det fråga om i den finländska modellen för övergripande säkerhet.

Situationerna i världen verkar förändras i snabb takt, och det har blivit en allt större utmaning att bedöma händelsernas förutsebarhet. Trots förändringarna är det inte nödvändigt att ifrågasätta grunderna för vår utrikes- och säkerhetspolitik, vårt försvar eller vår modell för övergripande säkerhet. De aktuella frågorna för alla dessa grundpelare i vårt samhälle kräver emellertid just nu våra beslutsfattares uppmärksamhet och parlamentariskt godkännande samt förpliktigande på lång sikt. Redogörelserna som uppgörs som separata dokument, men som är starkt länkade till varandra ger bra stoff för diskussioner och beslutsfattande. De strävar efter att se på världen tillräckligt långt, över konjunkturväxlingar och regeringsperioder, men ändå genom reallivet i praktiken. Vid beredningen av redogörelserna ska man naturligtvis också se till att vi alla talar ett gemensamt språk.

Den förändrade verksamhetsmiljön kräver många förmågor av vårt försvar. För förebyggande av hot och vid behov för avvärjning av angrepp behöver vi både spetsförmågor som grundar sig på modern teknologi och en omfattande reserv. De mångfasetterade hoten som uppenbarar sig snabbt och som har allvarligare följder förutsätter även att man har tillgång till trupper och system även vid situationer som utvecklas mycket snabbt. De här tre sakerna – spetsförmågor, en omfattande reserv och beredskap – kompletterar men även förutsätter varandra.

Utbildningen är en av våra viktigaste funktioner under normala förhållanden. I början av januari inledde igen en ny årskull, ungefär 12 500 män och trehundra frivilliga kvinnor sin tjänstgöring. En skillnad till tidigare kontingenter är emellertid att beredskapen mera än tidigare tas i beaktande i verksamheten. Beredskapsenheterna som består av personal och beväringar inom armén är en del av det moderna markförsvaret i hemlandet som utvecklas och arméns trupphelhet. Jag återkommer till utbildningen ännu lite senare.

Vi ska hela tiden observera vår verksamhetsmiljö för att identifiera sådana faktorer som inverkar på säkerheten i vårt samhälle. Vi är tvungna att fundera över hurdan verksamhetsmiljö vår försvarsmakt opererar i om tio år. I och med den ständiga tekniska utvecklingen kommer man i framtiden sannolikt att se allt mer utvecklade obemannade och små system i rymden, till lands, i luften, till havs och under ytan. Trots dessa kommer knappast traditionella stridsfordon, flygplan och fartyg att försvinna under de kommande årtiondena. De möjligheter och hot som den tekniska utvecklingen medför ska fastställas och följas. Finland kan dock inte förlora sitt grepp om de pragmatiska lösningarna som lämpar sig för vår verksamhetsmiljö.

På 2020-talet är Finlands försvar i en exceptionell situation, då marinens och flygvapnets nuvarande huvudsystem avvecklas nästan samtidigt. Bibehållandet av balansen mellan den vardagliga verksamheten och utvecklandet av försvarsförmågan är hörnstenen inom försvarsmaktens funktions- och handlingsförmåga och existens. Att låta bli att utveckla en försvarsgren leder till att även de andras verksamhetsförutsättningar försämras. Den begränsade budgeten möjliggör dock inte att alla prestationsförmågor utvecklas samtidigt. Anskaffningarna av de största och viktigaste systemen har planerats att tidigareläggas successivt. Det är fråga om ekonomiskt sett mycket betydande investeringar, så de måste förberedas och genomföras i tid, transparent och öppet. Bakom försvarsmaktens långsiktiga planer ligger omfattande undersökningar och analyser. Vår målsättning är alltid att bygga upp en helhet som lämpar sig för våra förhållanden och verksamhetsmiljö, och inte enbart välja en optimal lösning för försvarsgrenen eller vapenslaget.

Bästa åhörare!

Den allmänna värnplikten är en stark grund för vårt militära försvar. De grundläggande kunskaperna och färdigheterna för de värnpliktigas funktionsförmåga och militära kunnande skapas genom en högklassig beväringsutbildning. Det är också mycket viktigt att de här färdigheterna utvecklas och upprätthålls även efter militärtjänstgöringen, för reservisterna är den krigstida försvarsmaktens största personalresurs.

Beväringsutbildningen genomgick senast en reform för ungefär tjugo år sedan. Innehållet och undervisningsmetoderna i utbildningen har utvecklats och den bästa praxisen omsätts hela tiden, senast som en del av försvarsmaktsreformen. Att utbildningen har lyckats vittnar responsen i beväringarnas slutenkät om. Det totala medelvärdet av beväringarnas slutenkät var år 2016 det bästa genom tiderna. Reservisterna gav för sin del det allmänna vitsordet fyra, på en skala från ett till fem, för sin utbildning. Vårt utbildningssystem fungerar alltså bra. Trots det har vi sett det befogat att granska de värnpliktigas utbildningssystem i sin helhet under det här året. Vår strävan är att som en organisation som utvecklas ytterligare förbättra våra krigstida truppers förmåga, effektivisera vår utbildning och utnyttja digitaliseringens möjligheter samt förbättra kontakten till reservisterna under hela värnpliktstiden. Utgående från granskningen inleder vi successivt de åtgärder som behövs för att utveckla utbildningen ytterligare.

En målsättning för granskningen är att man ska få en bättre uppfattning än tidigare om kunnandet, hälsotillståndet och tjänstdugligheten hos de personer som utbildas redan innan de inleder tjänstgöringen. De utvecklingsåtgärder som hänför sig till målsättningen kan yttra sig bland annat i form av utveckling av uppbådssystemet, ett mer effektivt förhandsurval än tidigare utgående från egna förmågor och eget intresse samt en tätare kontakt mellan den värnpliktige och försvarsmakten redan innan tjänstgöringen inleds.

I fråga om strävandena att utveckla innehållet i undervisningen och göra den mer effektiv, vänds blicken framför allt mot att utnyttja nätsystem, virtuella system samt simuleringssystem till fullo. Till exempel kan undervisningen i klass i fortsättningen hamna att konkurrera med andra undervisningsmetoder som utnyttjar teknik. Vi följer likaså noggrant med hur de civila bestämmelserna utvecklas inom körundervisningen, och därigenom är det möjligt att vi i framtiden får ta ställning till hur simulatorbaserad utbildning kan utnyttjas i vår egen körundervisning. Likaså är det möjligt att grunderna för skjututbildningen i fortsättningen allt oftare lärs vid simulatorbaserad undervisning, vilket i sin tur skulle möjliggöra att ammunition används mera vid tillämpade skjutövningar i mittskedet och slutskedet av stridsskjutningarna. Resultaten av granskningen kan även förutsätta en mer koncentrerad planering av utbildningen än tidigare, en mer effektiv utvärdering av utbildning och prestationsförmåga samt färre rapporter.

Speciellt noggrant bedöms även soldaternas funktionsförmåga och dess roll i utbildningen. Det moderna och mångfasetterade stridsfältet, där situationer byts i snabb takt ställer hårdare krav än tidigare på soldaternas fysiska, psykiska, sociala och etiska funktionsförmåga. Inom försvarsmakten förstår man att en soldat inte kan utnyttja de kunskaper och färdigheter som han eller hon inhämtat under utbildningen, om alla dessa delområden inom funktionsförmågan inte är i skick.

Granskningen och de utvecklingsåtgärder som vidtas utgående från den syftar inte till att ersätta de nuvarande utbildningsmetoderna och den nuvarande praxisen som konstaterats vara goda, utan säkerställa att utbildningen och dess arrangemang inom försvarsmakten förmår att svara även mot behoven under 2020-talet.

Bästa åhörare

Utgående ifrån det nationella försvaret bedriver försvarsmakten internationellt samarbete för att utveckla sin prestationsförmåga. Samarbete under normala förhållanden utgör grunden för verksamheten vid undantagsförhållanden. Samarbete bedrivs i flera olika forum, såväl bilateralt som multilateralt. Samarbetet som bedrivs i olika sammanhang är inte en form av tävling, utan varje samarbetsform har sitt ändamål och sin plats.

En hörnsten i det internationella samarbetet är förtroende, som uppstår genom en stabil och långsiktig verksamhet. Innehållet i det nationella försvart är av betydelse även i samarbetet: ett försvar som är i ordning gör oss till en trovärdig, nödvändig och intressant partner. Enbart som konsument av säkerhet kan vi inte vara en önskad samarbetsinstans. Som bäst pågår ett lagändringsarbete, där en del syftar till att skapa en grund för lämnande av internationellt bistånd inom försvarsmakten och förmågan att motta internationellt militärt bistånd. Då lagändringen genomförs, får Finland beredskap att använda militära förmågor för att försvara hemlandet, stöda myndigheter och förutom krishantering även lämna bistånd till annan stat.

Europeiska unionen är Finlands säkerhetsgemenskap, som har skyldigheter i fråga om gemensamt ansvar och ömsesidigt bistånd. Som ett exempel på detta kan nämnas Frankrikes begäran om stöd till Europeiska unionens medlemsländer efter terrorattackerna i Paris för drygt ett år sedan. Vi stödde Frankrike bland annat genom att överlåta flygtimmar ur vår kvot för tunga transportplan som stöd för Frankrikes operationer i Afrika i december 2015. Dessutom frigör vi franska resurser för andra uppgifter. Vi ersätter det franska kompaniet med ett finländskt jägarkompani i Förenta nationernas UNIFIL-operation i reservbataljonen i Libanon från april 2017 till utgången av augusti 2018.

I fjol fördes en aktiv diskussion inom Europeiska unionen och man drog upp linjer för att utveckla försvarsdimensionen. Man har erkänt att säkerheten inom Europeiska unionen kan uppstå endast genom samarbete. Av unionen krävs starkare åtgärder för att skydda Europa, även om Nato i första hand ses som en organisation för det europeiska och transatlantiska försvaret. I centrum för strävandena att utveckla unionens försvarsdimension är främjandet av försvarssamarbetet i Europa och hanteringen av hot utanför Europa. Samarbetet framskrider i form av pragmatiska lösningar och oftast i små landsgrupper. En gemensam användning av prestationsförmågor och olika gemensamma truppstrukturer är en synlig trend. Förväntningarna på utvecklandet av försvarssamarbetet i Europa är höga, och de uppställda målsättningarna vad gäller tiden är mycket ambitiösa.

De nationella och europeiska strävandena borde stöda varandra. Det är i vårt intresse att delta i utvecklandet av sådana europeiska förmågor som vid krissituationer skulle kunna användas även som hjälp för Finland. Ett exempel på spetsprojekt som uppstår utgående från samarbetet mellan Europeiska unionen och Nato är avvärjningen av hybridhot, där en del av helheten i fråga om att svara mot hot utgörs av militär verksamhet. Vår modell för övergripande säkerhet fungerar även i det här fallet som ett bra exempel för ett omfattande utvecklande av avvärjning av hybridhot.

Det primära syftet med den verksamhetsplan som hänför sig till Europeiska kommissionens försvar är att främja försvarsindustrin och konkurrensförmågan i Europa. Kommissionens strävanden erbjuder sporrar för att fördjupa försvarssamarbetet. Detta kan innebära även för försvarsmaktens materielanskaffningars del en gynnsam förbättring av konkurrenssituationen och en utvidgad sameuropeisk forsknings- och utvecklingsverksamhet.

Bästa deltagare i 220:e riksomfattande försvarskursen!

Under de följande veckorna får ni en järndos av fenomen och åtgärder som hänför sig till säkerheten i samhället såväl ur myndigheternas, näringslivets som den tredje sektorns synvinkel. Jag hoppas att kursen stärker er uppfattning om att säkerheten angår oss alla och endast genom att verka tillsammans kan vi påverka vår egen, vår närmaste krets och samhällets säkerhet i en positiv riktning.

Ta ut allt av den här kursen genom att fråga sakkunniga, diskutera aktivt och även ställa er egen expertis till de andra kursdeltagarnas förfogande.

Jag önskar er en intressant och givande försvarskurs.

 

Kommendören för försvarsmakten
General Jarmo Lindberg