218:e försvarskursens öppnande

Kommendören för försvarsmaktens tal vid 218:e försvarskursens öppnande i Helsingfors 12.9.2016, Manegen i Kronohagen, Försvarshögskolan.

Herr minister,
bästa deltagare i 218:e riksomfattande försvarskursen,
mina damer och herrar!

Jag önskar deltagarna i den försvarskurs som nu inleds välkomna att som försvarsmaktens gäster sätta sig in i arrangemangen kring den övergripande säkerheten och det militära försvaret samt i aktuella säkerhetsfrågor ur ett brett samhälleligtperspektiv.

Bästa åhörare!

I den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse som statsrådet publicerade i somras har man senast dragit upp linjerna för målsättningen för vårt militära försvar och dess dimensioner. Enligt redogörelsen upprätthåller Finland en nationell försvarsförmåga som står i proportion till säkerhetsmiljön för att bekämpa väpnade angrepp och fortsätter försvarssamarbetet.

Det är motiverat att granska i en lite större omfattning hur och med vilka förutsättningar man kan svara mot nämnda krav om en försvarsförmåga som står i proportion till säkerhetsmiljön i dagens försvagade och snabbt föränderliga säkerhetsmiljö. I granskningen är det skäl att beakta även det militära försvarets ekonomiska realiteter samt att fundera över hur försvarsmakten positionerar sig i våra medborgares ögon.

Det är vida erkänt att vår säkerhetsmiljö under de senaste åren har förändrats och blivit mera instabil och oförutsägbar samtidigt som den militära verksamheten inom vårt närområde har ökat kraftigt jämfört med tiden för ett halvt årtionde sedan. Ryssland har placerat nya vapensystem i närheten av våra gränser och stärkt sina trupper inom det västra militärdistriktets område. Natoländerna har likaså stärkt Östeuropas och Baltikums försvar genom att placera permanenta trupper och system på området. Likaså riktar Sverige resurser till det nationella försvaret. Vid sidan av den traditionella utökade verksamheten som sker till lands, till havs och i luften har även datanäten och -systemen, cyber blivit krigföringens verksamhetsmiljö. I och med digitaliseringen och data- och informationsnätens sårbarhet har informationen blivit ett medel att påverka såväl den militära motståndaren som det övriga samhället på ett mer omfattande och snabbare sätt än vad många traditionella medel erbjuder, samt vid behov även mindre synligt. Traditionella och nya medel inom krigföringen kan likaså användas tillsammans på många olika sätt.

Den externa och interna säkerheten överlappar varandra eller det kan till och med vara omöjligt att skilja dem från varandra i dagens värld. Mot mångdimensionella hot kan man inte försvara sig med enbart ett medel eller med en aktörs åtgärder, utan det behövs ett brett samarbete med olika myndigheter, organisationer och näringslivet för att svara mot hoten. Finlands modell för övergripande säkerhet erbjuder detta samarbete en fast grund. Detta kunde konstateras även vid Statsförvaltningens beredskapsövning, VALHA 15-16, som avslutades i våras. Övningens huvudtema var uttryckligen beredskap för hybridhot. Den interna säkerhetsstrategin som som bäst är under beredning och samhällelts säkerhetsstrategi som är planerad att bli klar till nästa höst säkerställer för sin del att åtgärderna och arrangemangen inom den övergripande säkerheten följer med sin tid.

Förändringen i säkerhetsmiljön förutsätter en allt mer övergripande lägesmedvetenhet av oss, förmåga att observera och skapa förståelse för hot som uppstår i de traditionella verksamhetsmiljöerna och data- och informationsnäten. Den lagstiftning om militär- och civilunderrättelse som är under beredning är ett väsentligt tillägg för att förbättra säkerhetsmyndigheternas lägesmedvetenhet. Med denna lagstiftning säkerställs att de beslut som den högsta statsledningen fattar grundar sig på bästa möjliga information. Samtidigt möjliggörs myndigheternas förmåga att inleda avvärjning av hot enligt behov.

Förvarningstiden om verkställande av militära operationer har förkortats. Till exempel operationerna i östra Ukraina och på Krimhalvön började överraskande och utan märkbara synliga förberedelser. En förkortad förvarningstid förutsätter förutom att vi har bättre lägesmedvetenhet, även förmåga att svara snabbare mot hot som uppstår, det vill säga bättre insatsberedskap. Vi håller på att utveckla vår beredskap på många sätt. Förändringarna i värnpliktslagen som trädde i kraft i somras är ett exempel på hur vi utvecklar vår beredskap. Reservister kan nu, enligt beslut av republikens president, beordras till repetitionsövningar utan tre månaders förhandsanmälningstid om ett tvingande behov som uppstår i Finlands säkerhetspolitiska omgivning så förutsätter. Samtidigt garanterar det förlängda maximala antalet repetitionsövningsdygn som inskrivits i lagen och de årliga tilläggsrepetitionsövningsdagar som grundar sig på medgivande reservisternas kunnande och funktions- och handlingsförmåga även som en del av våra beredskapstrupper som utvecklas. Likaså kan de beväringar som fått tillräcklig utbildning delta i beredskapsuppgifter som hör till det militära försvaret. Detta medför ett tillägg för vår beredskap.

Vi lever inte i en sluten värld och våra egna resurser är begränsade. Vårt beroende av samarbete samt försvarssamarbetets och nätverksbildningens betydelse för Finlands försvar och dess utveckling är i dag större än någonsin. I det här sammanhanget är det skäl att lyfta fram det fördjupade militära samarbetet med Sverige, som syftar till att stärka båda ländernas försvar och även säkerheten inom Östersjöområdet. Även samarbetet med Nato framskrider. Finland hör till de utvecklade partnerskapsländerna och är ett av de tre pilotländer som hör till det individuella partnerskapsprogrammet, Individual Tailored Roadmap.

Som de mest konkreta uttrycken för försvarssamarbete i försvarsmaktens vardag är våra trupper i krishanteringsoperationer samt i internationella övningar.

Ärade åhörare!

Ett viktigt framsteg inom försvarssamarbetets närmaste framtid är lagstiftningen som är uppe till riksdagsbehandling om lämnande och mottagande av militärt eller annat bistånd till respektive från länder utanför Finlands gränser. I och med ändringen i lagstiftningen skulle försvarsmakten, till exempel på Sveriges begäran, kunna delta i operationer som berör dess territoriella integritet eller på motsvarande sätt skulle Finland kunna begära sådant stöd av Sverige.

I dimensioneringen av försvarsförmågan ska man trots behoven ta de ekonomiska realiteterna i beaktande. I försvarsmaktsreformen som igångsattes år 2012 och som verkställdes slutgiltigt för drygt ett och ett halvt år sedan var målsättningen att spara kostnader och balansera vår kostnadsstruktur mellan personal-, drifts- och materielkostnader. I reformen minskades personalen med 17 %. Reformens målsättningar i fråga om verksamhet och ekonomi uppfylls på kort sikt, men åtgärderna räcker ändå inte på lång sikt för att motsvara behoven av att förnya försvarsmaterielen som ständigt blir dyrare.

Försvarsmaktens prestationsförmågor utvecklas på lång sikt. Den begränsade budgeten möjliggör dock inte att alla prestationsförmågor utvecklas samtidigt. Anskaffningarna av de största och viktigaste systemen kommer av den här orsaken att tidigareläggas och prioriteras mellan de olika försvarsgrenarna på lång sikt. Målsättningen är en balanserad prestationsförmågehelhet. Marinens Flottilj 2020 och ersättandet av flygvapnets jaktplansmateriel infaller på 2020-talet. Före dem bör de mest betydande anskaffningarna inom armén som är koncentrerade till eldkraft och rörlighet genomföras. Med Flottilj 2020 ersätts sju fartyg som har nått slutet på sin livslängd. Ersättningen av prestationsförmågor som utgår som föråldrade på 2020-talet är en förutsättning för att sjöförsvaret ska kunna genomföra sina uppgifter. Hornet-jaktplansmaterielens tekniska livslängd upphör efter 2020-talets hälft. Med Hornetplanens ersättningsprojekt förbättras försvarsmaktens luftförsvarsförmåga och förmåga till fjärrverkan.

Såsom det konstaterades i den parlamentariska utredningsgruppens så kallade Kanervarapport år 2014, kan de finansiella resurser som behövs för strategiska projekt inte allokeras ur försvarsmaktens materielbudget utan att det nuvarande försvarssystemet som helhet bryter samman, för projektens planerade sammanlagda värde överskrider hela summan för försvarsmaktens materielfinansiering som utsträcker sig till 12 år. De strategiska projekten bör därför finansieras med separata medel, i fråga om vilka beslutsfattandet är mycket betydande även på nationell nivå.

Vårt försvarssystem grundar sig på allmän värnplikt, som i våra förhållanden har visat sig vara ett kostnadseffektivt arrangemang för att upprätthålla både den fredstida och den krigstida försvarsförmågan. Värnplikten sammanlänkar försvarsmakten till en fast del av samhället och inverkar på ett betydande sätt även på medborgarnas intresse för försvar. För en stor del av den vuxna befolkningen är försvarsmakten bekant antingen genom egen eller någon anhörigs erfarenhet. Värnpliktsprincipen har garanterat försvarsmakten även en utmärkt rekryteringsgrund när det gäller att anställa personal. Fördelarna med värnplikt har noterats på nytt även inom vårt närområde. Litauen återgick till värnplikt år 2015, och Sverige och Tyskland har börjat undersöka möjligheten att återinföra sina värnpliktssystem som de redan en gång avstått från.

De senaste uppgifterna om försvarsmaktens ställning i värnpliktigas eller andra medborgares ögon signalerar att försvarsmakten har lyckats mycket väl i sin uppgift. Utgående från resultaten av en enkät våren 2016 litar finländarna, vid sidan av polisen, mest på försvarsmakten i fråga om alla institutioner. Det är värt att notera att medborgarnas förtroende för försvarsmakten inte har sjunkit från tidigare enkätgånger, trots att till exempel garnisonsnätet blivit glesare. Till Försvarshögskolans utbildningsprogram för kandidat i militärvetenskaper som förbereder för officersyrket kom det i våras ett rekordstort antal sökande, liksom även till frivillig militärtjänst för kvinnor. Även det totala medelvärdet av slutenkäten för den första kontingenten år 2016 är det bästa genom tiderna.

Resultaten ger en fingervisning om att de beslut som gäller försvarsmakten och som ibland även har varit mindre angenäma har kunnat motiveras för det omgivande samhället, och att åtgärderna för att utveckla utbildningen såväl för beväringarnas som för reservisternas del har gått i rätt riktning. Vi låter oss dock inte invaggas i en känsla av välbefinnande inför dessa resultat, utan de värnpliktigas och medborgarnas förtroende måste förtjänas på nytt varje dag. Vår motiverade och kunniga personal är i en nyckelställning när det gäller att upprätthålla förtroendet. Man bör dock fästa speciell uppmärksamhet vid att personalen ska orka, för människorna är ibland tvungna att arbeta på det yttersta av sin förmåga i korstrycket av personalnedskärningarna och den ökade arbetsbördan. Försvarsmaktens storlek och dimensioneringen med tanke på uppgifter och behov har nått sin miniminivå, såsom även den parlamentariska utredningsgruppen konstaterar i sin rapport från år 2014.

Bästa åhörare!

De observationer som jag framfört ovan om det militära försvarets medel och förutsättningar att svara mot de utmaningar som stiger fram ur dagens säkerhetsmiljö, ekonomiska ramvillkor och samhälleliga faktorer kan sammanfattas i den s.k. finländska modellen, som beskriver det militära försvarets helhet.

Det militära försvaret är en del av den övergripande säkerheten, vars upprätthållande förutsätter en allt tätare samverkan mellan de olika aktörerna i samhället. Grunden för vårt försvar är fortfarande våra kända strategiska val, och i bakgrunden är alltid medborgarnas starka försvarsvilja. Vår försvarslösning består de utmaningar som verksamhetsmiljön skapat, men principerna för att genomföra vårt försvar är alltid skäl att granska så att de svarar mot utvecklingen i verksamhetsmiljön. För förebyggande verksamhet och vid behov för avvärjning av angrepp behöver vi både spetsförmågor som grundar sig på modern teknologi och en omfattande reserv.

Försvarsmaktens truppantal är mindre än tidigare, men trupperna har i sin helhet en större prestationsförmåga än tidigare. Med beredskapstrupper som är i hög beredskap och som är utrustade med effektiva och moderna system och som innehåller trupper från alla försvarsgrenar strävar man i första hand efter att förhindra att situationen eskalerar till ett väpnat angrepp mot Finland. Om situationen så kräver, kan man med beredskapstrupperna avvärja det första angreppet som gjorts mot Finland. Med territoriella trupper som grundar sig på en bred reserv och ändamålsenlig materiel skapas en förmåga att svara även mot omfattande angrepp.

Ett bilateralt och multilateralt försvarssamarbete, inklusive förmåga att ta emot militärt bistånd, stöder utvecklingen av vårt inhemska försvar. Vi kan inte planera vårt försvar utgående från yttre bistånd, men genom försvarssamarbete säkerställer vi vår interoperabilitet och med den vår förmåga att göra biståndet till en del av vårt försvarssystem.

Bästa deltagare i 218:e riksomfattande försvarskursen,

Det är mycket värdefullt att ni, trots att ni har mycket att göra, har kunnat ordna tid för den kurs som ni har framför er.

Jag hoppas att kursen får er att begrunda för Finland viktiga säkerhetsfrågor och försvarsfrågor ingående och att den fördjupar er medvetenhet om de frågor som tas upp. Inlärningen på kursen grundar sig inte enbart på lärarnas föreläsningar eller det som ni hört eller sett under besöken, utan i högsta grad även på de aspekter som de andra kursdeltagarna framfört om de frågor som behandlas. Var aktiva, för fram ert eget kunnande och era synpunkter i kursdiskussionerna och arbetsgrupperna och ta lärdom av de andra kursdeltagarnas observationer.

Jag önskar er en givande försvarskurs.

Kommendören för försvarsmakten
General Jarmo Lindberg