Den viktigaste effekten av Natomedlemskapet är att Finland i framtiden kommer att vara en del av Natos gemensamma försvar och omfattas av Natos säkerhetsgarantier. Detta gör att den förebyggande effekten av Finlands försvar blir betydligt större än för närvarande. Natomedlemskapet för också med sig förmågor som ett litet land inte har råd att förvärva på egen hand.
En militärallians minskar inte behovet av ett eget starkt försvar. Försvarsmaktens kärnuppgift är även i fortsättningen det militära försvaret av Finland. Vi har upprätthållit och kommer att fortsätta att upprätthålla och utveckla en egen stark försvarsförmåga och att fortsätta det bilaterala och multilaterala försvarssamarbetet. Den allmänna värnplikten förblir Finlands lösning även i fortsättningen oberoende av Natomedlemskapet.
Som medlem i Försvarsalliansen förbereder vi oss också för att försvara våra allierade. Beredningen av lagstiftningen om ändring av försvarsmaktslagen har inletts, men i det här skedet är det ännu för tidigt att säga hur lagen kommer att ändras eller hur uppgifterna kan viktas.
Försvarsmaktens huvuduppgift är även i fortsättningen att försvara Finland. Men som medlem i Nato förbereder sig Finland också på att försvara sina allierade. I enlighet med artikel 5 i Nordatlantiska fördraget tolkas en attack mot en Nato-medlemsstat som en attack mot alla medlemsstater. Varje medlemsstat beslutar självständigt och i enlighet med sina nationella beslutsförfaranden om arten och omfattningen av det militära bistånd som den ger sina allierade.
Som medlem i Nato ska Finland ta sin del av alliansens gemensamma försvarsförpliktelser på ett sätt som står i proportion till storleken på den egna samhällsekonomin. Dessutom deltar Finland i Natos gemensamma försvarsuppgifter i fredstid på ett sätt som man separat kommer överens om. Informationen kommer att revideras när medlemskapsprocessen fortskrider.
Deltagande i Natos krishanteringsoperationer är frivilligt för medlemsländerna. Finland beslutar nationellt om att sända trupper till Natos operationer. Nato är en mellanstatlig internationell organisation utan överstatliga beslutsbefogenheter. Finland har länge deltagit i Natos krishanteringsoperationer, till exempel KFOR-operationen som pågår.
Efter medlemskapets ikraftträdande ligger tyngdpunkten på att utvidga Natos gemensamma försvar till Finland och därmed sammanhängande åtgärder. Militär integration är en process som pågår i åratal. Processen har genomförts på samma sätt som alla länder som anslöt sig till Nato efter 2004. I fortsättningen ansvarar Finland i första hand för försvaret av sitt eget territorium.
Värnplikten kommer att finnas kvar även under Natomedlemskapet. Natomedlemskapet i sig medför inget behov av förändringar i utbildningen av beväringar. Beväringar och kvinnor som sökt frivilligt till tjänst utbildas även i fortsättningen för försvaret av Finland. Medlemskapet påverkar inte beväringarnas tjänstearrangemang eller ställning.
Dock harmoniseras arrangemangen och innehållet av utbildningen med Natoförbandets utbildningsdoktriner, procedurer och standarder när det behövs. Den internationella utbildningsverksamheten och det övriga internationella samarbetet kommer att öka, så det engelska språket kommer att användas mer i framtiden. Natomedlemskapet beaktas också i den säkerhetspolitiska utbildningen av beväringar.
De skyldigheter som följer av Natomedlemskapet medför behov av ändringar i lagstiftningen om försvarsmakten. Lagberedning pågår, men det är ännu för tidigt att gå in på detaljer.
Reservisterna utbildas även i fortsättningen i försvaret av Finland. Natos civila positioner är öppna för alla medborgare i medlemsstaterna som uppfyller sökkriterierna. Militär utbildning, även som värnpliktig, anses vara en fördel även i många civila Natouppdrag. I övrigt är det för tidigt att uttala sig om en eventuell användning av reservister i Natos militära uppgifter.
I och med Natomedlemskapet placeras avlönad personal vid försvarsmakten i Natos militära ledningsstruktur samt i Natos styrkestruktur och ämbetsverk. Under de närmaste åren kommer det att talas om ett hundratal officerare, institutofficerare, specialofficerare och underofficerare. Antalet och uppgifterna kommer att bli mer exakta i takt med att den militära integrationsprocessen fortskrider. Förutom militära uppgifter erbjuder Nato jobb för civila. Alla medborgare i medlemsstaterna kan ansöka om dem.
Den inhemska förvaltningsstrukturen kommer att förbli i stort sett som den är idag. Medlemskapet innebär att antalet anställda inom försvarsmakten sannolikt kommer att öka i alla personalgrupper.
Påverkan på personalen är spridd över flera år. De skyldigheter i fråga om medlemskap i Nato som gäller personal fullgörs med beaktande av personalsystemets bärkraft.
Medlemskapet ställer ytterligare krav på personalens kompetens och språkkunskaper, personalplanering och administration. Dessutom granskas anställningsvillkoren i internationella uppdrag.
En militärallians skapar avskräckning och minskar risken att en militär kris uppstår. Finland sköter dock även fortsättningsvis i första hand sin egen försvarsförmåga.
Natos största effekter på försvarsförmågan är den mångfaldigande av makt som de allierade länderna åstadkommer, samt förmågor som det inte är möjligt för ett litet land att förvärva självständigt. Det handlar till exempel om mer omfattande spaningsförmåga, luftburen övervakningsförmåga (AWACS), rymdkapacitet och bland annat ubåtsförmåga.
Nato dikterar inte vad dess medlemsländer måste förvärva. Genom försvarsplaneringsprocessen styr den dock utvecklingen av medlemsstaternas resurser för att göra det möjligt för Natos befälhavare för den europeiska styrkan att vid behov få tillgång till de styrkor som krävs för sitt uppdrag.
Processen styr inte upphandlingen av något enskilt redskap, utan mer allmänt vilken typ av kapacitet som medlemsstaternas väpnade styrkor bör utveckla och förvärva.
Som regel är varje Nato-medlemsstat ansvarig för att övervaka och skydda sitt eget territoriums integritet. Finland har ett välfungerande och beprövat områdesövervakningssystem.
Finland kan be alliansen om stöd för sin regionala tillsyn om situationen kräver det. Natos medlemsländer och alliansen själv har också kapacitet till sitt förfogande som kan komplettera vårt eget system, öka den tidiga varningsperioden och öka omfattningen av övervakningen och bildandet av en lägesbild. Som medlem kan Finland, om landet så önskar, begära att dessa resurser tas i bruk.
Den mest betydande förändringen är att internationella trupper deltar mer i övningarna i Finland. De finländska truppernas deltagande i övningar utomlands ökar inte nödvändigtvis, men övningarna fokuserar tydligare på de krav som medlemskapet ställer.
Planeringen av helheten är bara i början och kommer att fortsätta när den militära integrationsprocessen fortskrider.
Målet mellan Natos medlemsländer är att minst två procent av bruttonationalprodukten ska gå till försvarsutgifter. Finlands långsiktiga nivå har varit under detta, nivån kommer att nås under de närmaste åren på grund av strategiska projekt och tilläggsfinansiering för utvidgning av försvarsförmågan.
De gemensamma mål för försvarsförmågan som ställs upp för Finland förutsätter resursinvesteringar i utvecklingen av försvarsförmågan. Närmare information om kostnaderna för Natomedlemskapet finns på statsrådets kanslis webbplats.
Försvarsmaktens materiel är i huvudsak Nato-kompatibel, liksom truppernas verksamhetssätt. Detta har länge varit ett krav i Försvarsmaktens materielprojekt.
Försvarsmaktens ledningsstrukturer samordnas vid behov med Nato. Behovet av förändringar kommer att bli mer specifikt när den militära integrationen fortskrider.
Försvarsmaktens arbetsspråk fortsätter att vara finska och svenska. I förbindelserna med Nato, liksom i vissa speciella fall (t.ex. flygtjänst), kan engelska användas. I fortsättningen kommer en del av anvisningarna och planerna också att utarbetas på engelska.
Det största behovet av förändring ligger i sättet att tänka. Efter anslutningen kommer vi inte längre att vara militärt ensamma, utan en del av en militär allians.
Finlands Natomedlemskap stöder alliansens försvar och förenklar avsevärt planeringen av den i Östersjön och Norden. Med tanke på sin storlek har Finland en mycket anmärkningsvärd försvarsstyrka och i internationell jämförelse en mycket hög försvarsvilja.
Den visuella identiteten och symbolerna är också nationella angelägenheter för Natomedlemmarna. Natos emblem visas inte på officiella kläder. Ett undantag är personer som tjänstgör i Nato-organisationer. Natoflaggan syns inte heller på försvarsmaktens verksamhetsställen förutom när Natos personal är på besök.
Natofördragen ålägger inte medlemsstaterna sådana skyldigheter. Ärendet utreds i takt med att den militära integrationsprocessen framskrider och Finland fattar beslut i ärendet ur sitt eget nationella perspektiv.
Natofördragen ålägger inte medlemsstaterna att ta emot kärnvapen. Om en sådan reflektion skulle bli lämplig skulle medlemsstaten fatta beslut på sin nationella grund.
Det bör noteras att deltagande i Natos kärnvapenplanering inte innebär utplacering av kärnvapen på en medlemsstats territorium.
