Tal vid öppnandet av den 228:e försvarskursen 21.1.2019
Herr minister, bästa deltagare i den 228:e riksomfattande försvarskursen, mina damer och herrar!
Försvarskurserna har redan i över ett halvt århundrade varit en etablerad del av det finländska samhället. För sin del vittnar detta om kursernas betydelse för att främja säkerheten och beredskapen i vårt land genom årtionden. Att ni som nu inleder kursen deltar i detta evenemang, trots en späckad vardag, är ett tecken på att säkerheten i vårt samhälle i stor utsträckning upplevs som en uppgift som gäller var och en av oss, också i dagens värld.
Jag hälsar er hjärtligt välkomna till den riksomfattande försvarskursen, där ni har möjlighet att bekanta er med och diskutera såväl dagsaktuella säkerhetsfrågor som rör vårt land som frågor som gäller det militära försvaret.
Bästa åhörare
Grunden för vårt militära försvar är Finlands försvarsmodell, som har byggts upp med tanke på våra förhållanden och behov. Dess hörnstenar är värnplikt, ett trovärdigt försvar som täcker hela landet och militär alliansfrihet. Vår försvarslösning bygger på medborgarnas starka försvarsvilja. För att kunna förebygga militära hot och vid behov avvärja angrepp behöver vi både spetsförmågor som grundar sig på högteknologi och en omfattande reserv.
Försvarsmakten är idag i gott skick och vår förmåga att fullgöra våra uppgifter är god – det försvagade säkerhetsläget i våra närområden till trots. Det är vår plikt att ständigt upprätthålla en försvarsförmåga och beredskap som är dimensionerad enligt verksamhetsmiljön.
En trovärdig försvarsförmåga verkar också som en stabiliserande faktor för säkerhetsmiljön.
Ur synvinkeln för Finlands modell är det fråga om hur och under vilka förutsättningar vi är kapabla att försvara hela Finland med beaktande av de ekonomiska ramvillkoren och våra nuvarande prestationsförmågor. I detta sammanhang är det dock inte möjligt att granska alla delområden i vår modell på detta sätt, utan det lönar sig att fokusera på några särdrag och faktorer inom vårt försvar, som är särskilt aktuella just nu.
Bästa publik
Försvaret av hela Finland kräver förutom spetsförmågor tillräckligt många soldater. Yrkesmilitärerna bildar kärnan i våra krigstida trupper, men försvaret av hela Finland under undantagsförhållanden grundar sig på den reserv som produceras genom värnplikten. De värnpliktigas andel av våra krigstida trupper, som har en styrka på 280 000 soldater, är över 90 procent.
Värnplikten, som grundar sig på alla medborgares skyldighet att försvara landet, har visat sig vara ett effektivt sätt att upprätthålla försvarsförmågan för vårt vidsträckta land såväl under normala förhållanden som under undantags-förhållanden.
Det nuvarande försvarssystemet, som baserar sig på manlig värnplikt och kompletteras av frivillig militärtjänst för kvinnor, uppfyller våra militära behov och fungerar bra.
Utgångspunkten för värnplikten är alltså det militära försvarets behov. Kärnan i det nuvarande systemet är att en tillräcklig mängd personer utbildas, varigenom vår krigstida truppstruktur tryggas. Ur militär synvinkel finns det inte behov att öka det nuvarande antalet personer som fullgör beväringstjänst. Vi klarar av att producera de krigstida trupper vi behöver genom att utbilda den tjänstdugliga manliga åldersklassen samt de kvinnor som gör frivillig militärtjänst.
Det är också värt att beakta att vårt garnisonsnätverk och vår utbildarstyrka är dimensionerade enligt vårt nuvarande system. En betydande ökning i mängden värnpliktiga som ska utbildas skulle förutsätta motsvarande ökningar i fråga om utbildningsutrymmen, utbildningsmaterial och utbildarpersonal. Samma sak skulle gälla försvarsmaktens finansiering. De direkta kostnaderna för beväringsutbildningen uppgår till något under 250 miljoner euro per år. Att utbilda hela den kvinnliga årsklassen skulle öka de årliga kostnaderna med samma belopp.
Ett system som baserar sig på gallring och gäller både kvinnor och män skulle inte ur jämlikhetssynvinkel vara problemfritt. Hur skulle man välja ut personer till tjänstgöring utan att diskriminera någon? Ifall målsättningen vore ett helt frivilligt system, hur skulle man på förhand kunna garantera att det utbildas tillräckligt många personer? Om vi följde t.ex. Sveriges och Norges modeller skulle vår krigstida styrka sjunka dramatiskt inom loppet av några år.
Enligt värnpliktslagen "bestäms vid uppbådet den värnpliktiges tjänsteduglighet och på grundval därav fattas beslut om tjänstgöringen". Information om den frivilliga militärtjänst som planerats riktas till alla kvinnor eller om den medborgartjänst som skulle gälla hela årsklassen kan sålunda inte ges i form av uppbåd, utan man borde tala om informationsverksamhet och om evenemang i anslutning till denna.
Att förplikta kvinnor att delta i informationstillfällen eller uppbåd skulle kräva ändringar i lagstiftningen, och samtidigt skulle kostnaderna stiga. Enligt kalkyler skulle kvinnoårsklassens deltagande i uppbåd i deras nuvarande form, som också omfattar en läkarundersökning på förhand, resultera i tilläggsutgifter på över 3,5 miljoner euro per år, vilket skulle innebära en avsevärd kostnad för endast ett informationstillfälle.
Medborgartjänsten, dvs. en mer omfattande konkretisering av försvarsskyldigheten vid sidan om det militära försvaret genom uppgifter inom övergripande säkerhet, är i princip värd att understöda, eftersom alla medborgare enligt grundlagen är skyldiga att delta i landets försvar. Diskussionen i anslutning till medborgartjänsten befinner sig emellertid ännu i ett begynnande stadium, och saknar konkreta former. Ännu saknar denna medborgartjänst, som skulle beröra tusentals människor, behov som definierats av förvaltningsområdena, infrastruktur, utbildningsutrustning, utbildare och resurser. Man borde utreda vem som ska utbilda detta antal människor från år till år, hurdant innehåll utbildningen skulle ha och var utbildningen skulle ordnas. Det skulle vara önskvärt att så snart som möjligt utvidga diskussionen med realistiskt innehåll om vad man eftersträvar genom medborgartjänsten, så att den kunde bedömas noggrannare och så att man kunde ta ställning till en dylik tjänstgöring.
Det är också viktigt att komma ihåg att då det gäller Finlands övergripande säkerhet, ansvarar försvarsmakten endast för en del av den, det militära försvaret. Försvarsmakten kan inte ytterst vara den instans som koordinerar eller arrangerar medborgartjänsten i sin helhet, utan varje förvaltningsområde bör svara för sin egen beredskap, dvs. i detta fall för att utbilda tusentals människor årligen.
Som jag konstaterade, finns det ur det militära försvarets synvinkel inget behov att göra ändringar i värnpliktssystemet. Största delen av befolkningen är av samma åsikt. Tre fjärdedelar av finländarna understöder det nuvarande försvarssystemet som grundar sig på värnplikt för män. Systemet kompletteras av frivillig militärtjänst för kvinnor.
Det är viktigt att försvaret diskuteras. Ifall man trots allt vill göra förändringar i vårt värnpliktssystem av andra än militära skäl, bör man försäkra sig om att förändringarna inte äventyrar produktionen eller upprätthållandet av våra krigstida styrkor. I vår nuvarande utmanande säkerhetsmiljö kan vi inte ta en sådan risk att vi skulle skapa ett system, som under loppet av några år skulle kunna krossa vårt försvars ryggrad.
Bästa publik
Det är klart att tillräckliga resurser i relation till våra uppgifter och vår verksamhetsmiljö utgör en förutsättning för att vi ska kunna upprätthålla och utveckla försvarsmaktens prestationsförmåga i dag och under kommande år. Försvarsredogörelsen som godkändes av riksdagen förrförra sommaren drar upp tydliga riktlinjer för den resursnivå som behövs för att kunna upprätthålla en försvarsförmåga som står i proportion till verksamhetsmiljön. I riktlinjerna har beaktats såväl en förbättring av beredskapen, återställandet av en tillräckligt hög nivå på försvarsmaktens materialinvesteringar som nödvändigheten av separat finansiering för att projekten som gäller de strategiska prestationsförmågorna ska kunna verkställas.
I år är försvarsmaktens resurser och uppgifter i balans. Detta har uppnåtts förutom genom att tilläggsanslag har allokerats till försvarsmakten också som ett resultat av försvarsmaktens egna interna sparåtgärder. På grundval av linjedragningarna i försvarsredogörelsen har man inom försvarsmaktens budgetram inkluderat 50 miljoner euro för förbättring av beredskapen och130 miljoner euro för materielinvesteringar för att kompensera för tidigare ramnedskärningar. För att anställa avtalssoldater har man erhållit 2 miljoner euro. Försvarsmakten har också beviljats tilläggsanslag för att inrätta hundra nya uppgifter och för att täcka de ekonomiska verkningar som den militära underrättelselagen kommer att ge upphov till.
Mot försvarsmakten har emellertid också riktats anslagsnedskärningar, och vår verksamhet har utsatts för utgiftstryck, exempelvis i fråga om fastighetskostnader. Försvarsmakten har trots de ökade ramarna under de senaste åren blivit tvungen att överföra anslag för anskaffning av försvarsmateriel till verksamheten.
Det är livsviktigt, att det som skrivits in i redogörelsen verkställs även under de kommande åren. Det garanterar att det finns grundläggande resurser för att bevara vår försvarsförmåga även under 2020-talet och därefter. Vi måste trots detta vara medvetna om att även om riktlinjerna i försvarsredogörelsen skulle verkställas i full utsträckning under de kommande åren, finns det i den närmaste framtiden, i fråga om huruvida våra anslag är tillräckliga, risker som borde elimineras utan dröjsmål.
En särskild utmaning med tanke på 2020-talets resursbalans innebär den årliga lönsamhetsmålsättningen på 0,3 procent, som planen för de offentliga finanserna har ställt upp för digitaliseringen och lönsamheten. Den kommer att konkretiseras som finansiella nedskärningar i våra verksamhetsutgifter. År 2020 är inbesparingsbehovet ca fem miljoner euro per år, och det ökar gradvis, på så sätt att det kommer att uppgå till ca 50 miljoner euro vid slutet av årtiondet. Nedskärningarna av anslagen som ingår i planen för de offentliga finanserna medför, ifall de genomförs, en situation där vi på nytt skulle bli tvungna att flytta över anslag från anskaffningar av försvarsmateriel till verksamhetsutgifter för att upprätthålla den dagliga verksamheten och prestationsförmågorna.
Då man granskar resurserna kan man inte heller bortse från de människor som utvecklar, bygger upp och underhåller försvarsmaktens prestationsförmågor såväl i trupperna som vid staberna. I den försvarsmaktsreform som genomfördes för fyra år sedan bantades vår organisation och vår personal vid sidan om andra inbesparingar ned till en miniminivå. I fråga om personalen innebar detta en minskning av den avlönade personalen med 17 procent, dvs. med ca 2 300 personer till nuvarande ca 12 000 personer.
Det är välkänt att vår verksamhet därefter har erhållit många nya förpliktelser, som har uppstått ur förändringarna i verksamhetsmiljön, nya hot och internationella förbindelser. Förpliktelserna har tagit sig uttryck i ökade beredskapskrav, i uppbyggandet av nya prestationsförmågor, såsom cyberförsvar, i en ökning av volymen hos den internationella verksamheten och också i en ny uppgift för försvarsmakten. Alla dessa faktorer bidrar till behovet att anställa mera personal. Försvarsmakten har svarat på personalutmaningarna genom interna förflyttningar av personal till de uppgifter som är viktigast med tanke på vår verksamhet. De hundra nya uppgifter som försvarsmakten har beviljats allokeras huvudsakligen till utbildningen av värnpliktiga. Man har också fäst särskild uppmärksamhet vid att personalen ska orka i arbetet. Resultaten av våra undersökningar av arbetsklimatet har ändå under de senaste åren uppvisat rekordartat goda siffror.
Ur försvarsmaktens synvinkel lönar det sig alltså att undersöka möjligheten att genomföra en kontrollerad ökning av personalmängden, och om vi besluter oss för det, måste ökningen även tilldelas resurser.
Det är inte längre möjligt att finna någon ny nämnvärd lönsamhetspotential inom försvarsmakten utan att göra nedskärningar i kärnfunktionerna och grunderna för försvarssystemet. Det är av största vikt, att försvarsmakten garanteras nödvändiga anslag och personalresurser under de kommande åren för att vi ska kunna svara mot behoven under nästa decennium. I annat fall är det sannolikt, att vi under nästa decennium blir tvungna att på allvar fundera, hur vi ska balansera anslagens tillräcklighet, verksamhetens nivå och den materiella beredskapen samt personalmängden i förhållande till varandra.
Bästa åhörare
Försvarsmaktens prestationsförmågor upprätthålls och utvecklas som en helhet. Målsättningen är en balanserad helhet av prestationsförmågor som lämpar sig för våra förhållanden och motsvarar vår verksamhetsmiljö, inte enbart en optimal lösning för någon försvarsgren eller något vapenslag. Eftersom budgeten är begränsad, är det emellertid inte möjligt att utveckla alla prestationsförmågor samtidigt.
Under detta decennium står armén i spetsen för utvecklandet. Dess viktigaste projekt ifråga om prestationsförmågor är utrustandet av de nya krigstida trupperna samt utvecklandet av arméns snabba verkställighetsförmåga, rörlighet, eldkraft och slagförmåga. Arméns slag- och eldkraft har redan utvecklats. Om detta vittnar bl.a. de redan anskaffade Leopard 2A6 stridsvagnarna, pansarhaubitsarna av modell K9 Moukari och de precisionsstyrda GLMRS-raketerna med lång räckvidd.
Marinens och flygvapnets huvudsystem tas ur drift efter varandra under 2020-talet. De fartygs- och jaktplansupphandlingar som ersätter dem är livsviktiga strategiska projekt för vårt försvar under nästa decennium.
Marinens nya fartyg utgör en nödvändig del av Finlands försvar. Multifunktionskorvetterna i Flottilj 2020 ersätter sju stridsfartyg som befinner sig i slutet av sin livscykel. Projektet är en förutsättning för att sjöförsvarets uppgifter ska kunna utföras också efter mitten av nästa decennium. Förberedelserna för projektet framskrider enligt planerna. Avsikten är att upphandlingskontrakten för fartygen och deras system ska ingås denna vår. Flottiljen planeras vara klar att tas i bruk vid slutet av nästa årtionde.
Flygvapnets Hornetjaktplan kommer enligt planerna att tas ur drift, efter fullgjort värv, från och med mitten av 2020-talet. För Finlands försvarsförmåga är det av essentiell betydelse att jaktplanen ersätts med prestationsdugliga multirolljaktplan. De kommer att trygga flygvapnets stridsförmåga såväl under normala förhållanden som under undantagsförhållanden ända fram till 2060-talet.
Förberedelserna för projektet vars syfte är att ersätta Hornetjaktplanen, dvs. HX-projektet, framskrider enligt tidtabell och i enlighet med försvarsredogörelsens riktlinjer. Enligt redogörelsen ska prestationsförmågan hos den Hornetmateriel som tas ur drift till fullo ersättas enligt de krav som säkerhetsmiljön ställer. Detta förutsätter ett sådant antal multirolljaktplan, som möjliggör operationer inom hela landet, det är alltså fråga om att försvara hela Finlands territorium.
Valet av de kommande jaktplanen kommer i första hand att ske utifrån militära utgångspunkter. Det nya systemets totala prestationsförmåga innehar en nyckelställning vid valet av det bästa jaktplanet för Finland. Förutom prestationsförmåga beaktas vid valet av flygplan också försörjningsberedskapen, det industriella samarbetet, dvs. den inhemska industrins deltagande i upphandlingen, livscykelskostnaderna samt de säkerhets- och försvarspolitiska verkningarna av anskaffningen. Flygplanens driftskostnader kommer enligt nuvarande kutym att täckas av verksamhetsanslagen för ifrågavarande år. Enligt planerna kommer underhållskostnaderna att bibehållas på nuvarande nivå.
Förberedelserna för upphandlingen utgår från att valet av de framtida jaktplanen kan göras och kontraktet gällande dem slutas under år 2021. Enligt planerna kommer de nya jaktplanen att uppnå full insatsförmåga och -beredskap år 2030.
Kostnadskalkylen för projektet uppgår enligt försvarsredogörelsen till ca 7-10 miljarder euro. Kostnaderna är så omfattande, att de inte är möjligt att täcka dem med medel ur den normala försvarsbudgeten, utan de kräver separat finansiering.
För att vårt luftförsvar ska kunna bibehålla sin förstklassiga slagförmåga även framöver är det en förutsättning att Hornetplanens prestationsförmåga ersätts fullskaligt och att flygplanen anskaffas vid rätt tidpunkt.
Bästa deltagare i den 228:e riksomfattande försvarskursen
Framför er har ni intensiva veckor då ni får sätta er in i vårt samhälles övergripande säkerhet och ärenden som rör försvaret. Jag tror att ni genom att vara aktiva får mest ut av kursen. Dela med er av er egen kompetens och expertis under undervisningssamtalen och tveka inte att modigt utmana föredragshållarna och de övriga kursdeltagarna.
Jag hoppas att kursen förstärker er uppfattning om att Finlands säkerhet angår varje finländare. Säkerheten kan inte läggas ut endast på myndigheterna. Var och en av oss kan påverka upprätthållandet av sin egen, den närmaste kretsens och samhällets säkerhet.
Jag önskar er en givande försvarskurs.
Kommendören för försvarsmakten
General Jarmo Lindberg
