Kommendörens för försvarsmakten tal vid invigningen av den 248:e nationella försvarskursen
Herra ministeri, hyvät 248. valtakunnallisen maanpuolustuskurssin osallistujat, arvoisat kutsuvieraat, hyvät naiset ja herrat! Herr minister, Bästa deltagare i den riksomfattande försvarskursen, mina damer och herrar!
Det har periodvis funnits perioder av sådana omvälvningar i världshistorien som vi nu upplever. Den senaste stora förändringen skedde i slutet av det kalla kriget, vilket ledde till att det globala säkerhetsläget förbättrades. Nu har vi länge gått i motsatt riktning. Bakom sådana omvälvande perioder har alltid legat förändringar i maktbalansen mellan stormakterna och de allianser de leder. Även den här gången. Kina och Ryssland, som har vuxit sig starkare under de senaste decennierna, är missnöjda med den världsordning som domineras av det USA-ledda väst och försöker forma världens säkerhetsarkitektur efter eget tycke och smak utifrån sina egna perspektiv. Liksom nu har sådana omvälvningsperioder åtföljts av konflikter i det förflutna – krig vars utgång kommer att avgöra vikten och ställningen för stormakterna och de allianser de leder som början på en ny era i världsordningen.
Oavsett hur och när kriget i Ukraina tar slut och vem som blir USA:s nästa president är det uppenbart att Europa måste göra mer för sin egen säkerhet. Ur militär synvinkel innebär detta helt enkelt två saker: en ökning av försvarsbudgetarna och en ökning av den europeiska försvarsindustrins kapacitet och förmåga. Investeringar i försvarsindustrin är också en förutsättning för långsiktigt stöd till Ukraina. Det verkar som om de två procent av BNP för försvarsutgifterna som Natoländerna har kommit överens om, inte kommer att räcka till för att täcka allt som Europa har att göra.
Europeiska unionen har en roll att spela när det gäller att utveckla EU:s försvarsförmåga. Att stärka EU:s försvarssamarbete och Natos verksamhet kompletterar varandra och gynnar båda parter. Kriget i Ukraina har tydliggjort de två organisationernas roller. EU:s militära samarbete är inriktat på krishantering utanför det egna territoriet och på utveckling av militär kapacitet, medan Nato ansvarar för kollektiv avskräckning och försvar. Att investera i den europeiska försvarsindustrins kapacitet och förmåga är en separat enhet. Med andra ord producerar EU-ländernas försvarsinvesteringar militär förmåga i första hand för nationellt bruk och stärker det europeiska försvaret som en del av Nato.
Min egen uppfattning är att utmaningarna inom försvarsindustrin inte kommer att lösas enbart med pengar, utan också kommer att kräva ingripanden i regleringen. Vi lever i extraordinära tider. Västvärldens och Rysslands säkerhetsuppfattningar verkar befinna sig i en oförsonlig konflikt. I tider som dessa behövs exceptionella åtgärder. Eftersom det kommer att ta tid att öka produktionskapaciteten, Ukrainas behov av stöd är omedelbart och de egna beredskapslagren inte kommer att fyllas över en natt, behövs nu konkreta åtgärder.
Europeiska unionen har också en roll att spela när det gäller att främja militär rörlighet. Det är fråga om EU:s projekt för militär rörlighet, som syftar till att förbättra rörligheten för trupper och materiel inom Europa. EU skulle kunna påskynda detta genom att utfärda ett direktiv som skulle vägleda medlemsländerna att harmonisera sina bestämmelser om militär rörlighet.
Historiskt sett har västerländska demokratier fattat beslut i dessa frågor långsammare än auktoritära stater. Den brittiske premiärministern Stanley Baldwin sade 1936, när han diskuterade frågor som rörde Englands upprustning: "Demokratin ligger alltid två år efter diktaturer." Så verkar vara fallet även den här gången. Den gamla sanningen att "den allmänna opinionen är demokratins suverän" påverkar naturligtvis det politiska beslutsfattandet.
Många av mina kolleger, befälhavarna för de väpnade styrkorna i de europeiska länderna, har under senare tid uttalat sig kraftfullt för att påskynda sina egna länders beredskapsåtgärder. I Finland har det inte funnits samma behov av detta, eftersom vi inte agerade som de flesta gjorde efter det kalla kriget, utan vi har upprätthållit arrangemangen för övergripande säkerhet och totalförsvar. I och för sig bör även dessa utvecklas över tid.
Samtidigt som Europa - förhoppningsvis mycket snabbare - stärker sig måste vi dock agera på ett sådant sätt att egna åtgärder inte försvagar den transatlantiska länken. Framtidsutsikterna ger vid handen att det ligger i både EU:s och Förenta staternas intresse att fortsätta att försvara våra värderingar tillsammans.
Bästa åhörare,
De senaste undersökningarna har visat att finländarnas vilja att försvara sitt land är på en hög nivå. Detta återspeglas också i de slutundersökningarna för beväringar och reservister. Enligt en enkät som Försvarsinformationscentralen låtit göra är nio av tio finländare positiva till ett finländskt Natomedlemskap. Nato anses också ha en positiv inverkan på Finlands säkerhet. På basis av resultaten av enkäten anser majoriteten av finländarna att Finland är skyldigt att hjälpa andra medlemsländer om de skulle bli attackerade av väpnade styrkor. Resultaten visar att Finland som medlem i militäralliansen är en producent av säkerhet, inte en konsument. Vi är redo att ta vårt ansvar för alliansens kollektiva avskräckning och försvar.
Vårt medlemskap i Nato minskar inte betydelsen av bilateralt eller multilateralt försvarssamarbete. Det kommer att fördjupas ytterligare, särskilt med våra Nato-grannar. Militärens perspektiv på detta samarbete är mycket praktiskt – hur vi agerar tillsammans i olika säkerhetssituationer. Det handlar inte om att bilda något slags block inom Nato, utan om att stärka den kollektiva återhållsamheten och försvaret på ett sätt som tjänar alliansen som helhet genom att intensifiera samarbetet. Ett tätare samarbete möjliggör bland annat en smidig övergång till genomförandet av Natos regionala försvarsplaner.
Historiskt sett har vår viktigaste referensgrupp varit de nordiska länderna. De nordiska länderna har en gemensam bakgrund och säkerhetsutmaningar. Historia, kultur och statsutveckling förenar oss, skapar nordisk identitet och ökar förtroendet mellan våra länder. På grund av likheten mellan de nordiska länderna är hoten, riskerna och sårbarheterna i samhällena likartade i alla nordiska länder. Efter annekteringen av Krim började det nordiska försvarssamarbetet intensifieras betydligt, och nu när Sverige snart är fullvärdig medlem i Nato har vi alla gemensamma grunder för att planera och genomföra försvaret av vårt territorium. Vårt samarbete omfattar fredstid, kris och krigstid.
Vi har haft ett tätt försvarssamarbete med vår närmaste partner Sverige i redan tio år. Samarbetet har varit vidsträckt. Det har omfattat operativ planering i alla lägen. Målet är tydligt. Att uppnå en förmåga där finländska och svenska trupper är redo att genomföra gemensamma operationer såväl inom de båda ländernas områden som utanför. I och med att Sveriges Nato-medlemskap säkrats har vi ännu bättre möjligheter än tidigare att tillsammans verka för att trygga Europas säkerhet.
Övningen Nordic Response, som just inleds, ska konkretisera hur de nordiska länderna samarbetar som en del av alliansen. Tillsammans utgör vi i de nordiska länderna grunden för ett försvar, som våra allierade stärker genom att flytta trupper norrut. Försvarsmakten deltar i övningen med trupper från armén, marinen och flygvapnet samt logistik- och ledningssystemsektorn. I övningen deltar över 4 100 soldater från Försvarsmakten. En betydande del av denna styrka är reservister.
Övningserfarenheterna ger också ytterligare underlag för planeringen av alliansens ledning och logistiska arrangemang, som ur Finlands synvinkel går i rätt riktning.
Kära deltagare i den nationella försvarskursen,
Ur militär synvinkel baserar sig Finlands säkerhet på den nationella försvarsförmågan (artikel 3-ansvaret), de övergripande nationella försvars- och säkerhetsarrangemangen, Natos kollektiva försvar samt det bilaterala och multilaterala försvarssamarbetet. Dessa fyra entiteter interagerar med varandra, och de behöver alla föras framåt i tiden. Detta är särskilt viktigt nu när världen förändras och det är uppenbart att den övergripande situationen går i en ännu värre riktning – och ingen vet när den kommer att ta en mer positiv vändning.
Under de närmaste veckorna bekantar vi oss med de ovan nämnda uppgifterna och ansvarsområdena med Finlands säkerhet ur olika synvinklar. Jag hoppas att kursen kommer att stärka er övertygelse om att säkerhet är en fråga för var och en av oss och att det bara är genom att arbeta tillsammans som vi kan ha en positiv inverkan på säkerheten för oss själva, vår närmaste krets, vårt samhälle och våra allierade.
Det handlar inte bara om kursens innehåll, utan också om nätverkande och kontinuerlig förbättring av samarbetet mellan olika aktörer. Ni kommer att guidas och stödjas av topp proffs inom sina områden. Jag uppskattar verkligen det faktum att ni, trots er upptagenhet, har lyckats avsätta tid i er kalender för vår gemensamma sak. Jag önskar er en givande kurs!
Det här är mitt sista tal som kommendör för försvarsmaktens riksomfattande försvarskurser. Jag vill tacka Försvarskurserna för deras arbete för finländarnas säkerhet under de senaste 60 åren. Kurserna är unika även på global nivå. Jag önskar er fortsatt framgång.
