Paradandakt 6.12.2019 Tammerfors

Försvarsmakten 6.12.2019 13.31
Nyhet

I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. Vi lyssnar till självständighetsdagens text ur femte Moseboken: ”Då du äter dig mätt, skall du prisa Herren, din Gud, för det rika land han har gett dig.” (5 Mos 8:10).

Denna självständighetsdag har vi skäl att vara tacksamma.  Vårt land har uppnått ett historiskt sett högt välstånd. De flesta av oss kan gå till sängs mätta. Men ändå inte alla. Därför är det viktigt att vi ser de människor ibland oss som behöver hjälp och att vi tar hand om dem.
På vilket sätt har välståndet påverkat oss? Inte enbart positivt. Vi har inte nödvändigtvis blivit nöjdare. Ofta ser vi inte vad vi redan har, utan det som vi ännu saknar. Därför är vi missnöjda och skulle vilja ha ännu mer.
Vi står mer främmande inför tanken på att fråga oss själva: Vad skulle jag kunna göra för vårt gemensamma liv? Samtidigt känner många utanförskap, då de står vid sidan om byggandet av sitt eget liv och samhället.
För 80 år sedan såg det annorlunda ut. Landet hade råkat i krig och allt gott riskerade att försvinna. I hemmen bävade man för sina käras liv. Religionsfriheten och bevarandet av landets självständighet var hotade. Krigsgenerationen stod framför en uppgift som kändes nästan omöjlig, då den försvarade vårt land. Veteranerna lyckades emellertid som genom ett under nå det viktigaste målet: vårt land bevarade sin självständighet.
De värden som veteranerna försvarade, såsom hem och familj, möjligheten att utöva religion och ett fritt fosterland utgör fortfarande grunden för ett gott liv.
Jag tänker i dag på väggmålningen i Tammerfors domkyrka. På den brinner terrängen. Målningens viktigaste motiv är ändå livets blomsterslinga, som smyckar hela kyrkosalen och bärs upp av pojkar. Soldater! Vilka bränder som än flammar upp ibland oss nu och framöver, måste det finnas de som bär upp livet. För detta behövs vars och ens insats.
Bästa åhörare. Vi högaktar veterangenerationens  insatser och prestationer på bästa sätt, då vi sörjer för att Finland fortfarande är ett bra land för alla att bo och leva i. Vi måste värna om en jämlik behandling av folkgrupper, så att det inte uppstår djupa skiljelinjer som splittrar befolkningen. Bakom allting står de värderingar som har burit också hittills: flit, ärlighet och att hjälpa dem som behöver hjälp.
Det bibelord som vi just hörde, uppmanar oss att tacka för det rika landet. Också livet självt i all sin skörhet är en gåva. Då man talar om en gåva, tänker man sig en givare, som är värd ett tack.
Varje dag och stund är en gåva av Gud, av Honom som gett oss livet. Vår uppskattning av vårt eget liv och andras kan öka, då vi ser dem som värdefulla gåvor. Slutligen skapar detta också djup samhörighet människor emellan. Vi tillhör alla den som gett oss livet, vi tillhör Gud. Därför ska vi tacka Gud för allt vi har.
Låt oss be: ”Gode Gud. Vi tackar Dig för Fosterlandet och dess frihet. Hjälp oss att bygga upp det tillsammans. Tack för livets gåva. Hjälp oss att försvara livet nu och i framtiden. Amen.