Hoppa till innehåll

Fältprostens andakt på självständighetsdagens paradöversyn

Försvarsmakten
Utgivningsdatum 6.12.2017 14.50
Pressmeddelande
Sotilas puhuu mikrofoniin, taustalla näkyy sotilaita muodossa lakit kädessä

Fältprost Kari Mannermaa svarade för självständighetsdagens paradöversyns andakt på Kuopio Centralplan.

 

I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn.

Text Matt. 20: 25 -29

Men Jesus kallade till sig dem och sade: "Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav. Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."

 

Tal vid andakten

När det självständiga Finland idag fyller hundra år får vi vara med om något unikt. Den här dagen kan man uppleva bara en gång.

Men å andra sidan innebär det att vi betraktar jämna år, tiotal och hundratal, som milstolpar bara det att vi använder en decimal tideräkning. Livets alla dagar är lika viktiga och unika. Men det är ändå viktigt att fira dessa etapper, att blicka bakåt och framåt.

Att vara delaktig i, höra till och uppleva det utgör kärnan i vår självständighet och vårt medborgarsamhälle. Delaktighet och lottlöshet är starkt förknippade med de smärtsamma skedena under våra första år av självständighet. Spänningen mellan delaktighet och lottlöshet har varit en del av verkligheten under hela vår självständighet och kommer säkert att fortsätta att vara det i framtiden också. Inget land blir någonsin färdigt.

Möjligheten till och erfarenheten av delaktighet är en stark garant för fred. Därför bör dessa alltid stå högt på samhällets prioritetslista. För att kunna bevara freden behövs även tillräckligt starka armar för att kunna trygga den. Vi är ett litet land, men genom vår värnplikt är vi medborgare intensivt delaktiga även i denna uppgift att trygga vårt land. Vi är beredda att försvara det som är vårt.

Väldigt få av oss är så helt igenom fosterländska att de dagligen i sin vardag tänker blåvita tankar. Vår delaktighet i fosterlandet förverkligas i mindre skala, bland annat genom familjen, arbetet, hobbyer och vänner. Veteranerna från våra krig har berättat om hur förtroende och det att man svetsades samman med sin trupp, var det som hjälpte dem att härda ut och uppfylla sin uppgift. Band som knutits genom starka och delade erfarenheter är inte lätta att bryta.

Finland är inte bara ett stycke land i Europas nordöstra hörn. Finland, det är vi, människorna här. Finland, det är hur vi möter och bemöter varandra. Vår delaktighet i vårt gemensamma Finland uppstår genom möten där människan blir sedd som en individ. När jag blir sedd, och ser andra som individer, ser jag inte fiender eller hot utan en bror eller syster. När jag får hjälp tänds gnistan att själv hjälpa andra.

Inget rike på jorden kan förvandlas till himmelriket. Men där två människor möts i sanning och kärlek, där finns redan Guds rike, för delaktighet i Guds rike innebär att bäras upp av Guds nåd och kärlek. Därför ber vi: Ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden. Och när vi efter bästa förmåga eftersträvar och främjar detta, kan vi fortsätta: "Må Gud hjälpa oss".

 

Bön

Låt oss be!
Gud, du som råder över alla folk,
i dag tackar vi dig för det goda land
som du har gett oss.
Tack för att du i din nåd
har lett vårt folk
genom många svårigheter och strider
fram till denna dag.
Hjälp oss att ta hand om varandra
och hela din skapelse.
Led oss med ditt ord på dina vägar
tills vi når vårt himmelska fosterland.
Genom Jesus Kristus,
han som med dig och den heliga Anden
lever och härskar från evighet till evighet.

Amen.

´